Förlagsmamman vädrar morgonluft

I morgon börjar skolan. Och efter ett långt jullov med massor av kyrkbesök, släktkalas, långfikor, pysselstunder etc. så vädrar bokförläggaren i mig morgonluft. Den i mitt huvud så välordnade vardagen (en vanföreställning, jag vet!) hägrar, då jag med hjälp av goda rutiner skall förverkliga en hel rad av alla de idéer som far runt i mitt huvud …

Efter att det mesta av min tankekapacitet har gått åt julklappsinköp, menyplaneringar och diverse logistik så konkurrerar nu småföretagaren i mig (hur ökar vi lönsamheten? hur når vi fler läsare?) med redaktörsjaget som sprutar fram utgivningsidéer, som för de mesta är sådant jag själv älskar snarare än det kommersiellt gångbara. Men så ju heller aldrig vårt förlag fokuserat på det senare.

Idag har jag satt mig ner med nästa bok av Scott Hahn: ”Den trofaste Fadern”. En crash course för alla dem som bara har en luddig föreställning om Gamla testamentet (dvs. en hel del katoliker :-)) eller för dem som kan en del men behöver överblick och en tolkningsnyckel. Det är en fantastisk bok, och det märks att den handlar om ett av Scott Hahns favoritämnen: förbundsteologin.

Imorgon kör vi igång på riktigt. Och målet är högt satt: det bästa utgivningåret hittills!

Boken som bebis

I vissa hänseenden är förlagets böcker som mina barn. Konceptionsögonblicket är när idén föds, en bok som vi själva vill förverkliga, en bok vi vill översätta. Sedan den långa processen av tillväxt: har idén livskraft, kan vi ge den tillräckligt med näring? Sedan den jobbiga perioden mot slutet, när allt skall komma på plats och den slutliga stora ansträngningen för att den skall komma ut.

När boken väl är ute så blir jag glad om folk vill titta på den och gärna beundra lite. Titta på omslaget, väga den i handen, ögna igenom baksidestexten. Vill de dessutom lära känna boken på riktigt så sätter de sig ner och läser, och då känns det förstås ännu bättre. Allra bäst är om de uppskattar vad de läser och vill dela med sig av erfarenheten …

Så då förstår ni varför jag blir så glad när jag läser vad Sten-Bertil och Ulf  har skrivit. De verkar gilla vår bamsing till bokbebis: Till den kristna trons försvar. Och de tar sig tid att skriva om det. Underbart!

Att jobba på helgen — eller inte …

Förr om åren så jobbade jag ofta på helgerna, men nu när barnen intar sina självklara  platser i vår tillvaro så blir det allt mindre. På fredag kväll tänker jag att jag borde försöka jobba några timmar på lördagen — men fortare än jag hunnit blinka är det söndagskväll, och manushögarna ligger orörda. Då är det bara att sätta sitt hopp till veckan som ligger framför mig: En vecka då jag ska hitta balans mellan arbete och familj, då jag på förmiddagarna lugnt och systematisk ska beta av arbetsuppgift efter arbetsuppgift med en harmonisk ettåring lekande vid fötterna och på eftermiddagarna skall vara helt närvarande för mina barn och inte låta mina tankar spinna iväg i tusen och en förlagsproblem … Så ser i alla fall drömscenariot ut!

Idag har vi i alla fall haft en drömsöndag. Förmiddagen ägnade jag åt att vika tvätt och baka samtidigt som jag ostörd fick lyssna på P1:s Gomorron Världen. Äkta avkoppling i min värld! Efter lunch iväg till söndagsmässan  för att sedan avsluta dagen med en alldeles lagom lång skogspromenad i ljuvlig bokskog uppe på Hallandsåsen. Barnen sprang omkring som ystra kalvar och maken och jag fick en sådan där förhöjd känsla av att ”vara familj” …

En bra utgångspunkt när vi står i begrepp att ta oss an en fullspäckad vecka som bland annat innehåller bokleverans på torsdag!

Alla dessa trådar

Sitter och jobbar i köket, som vanligt. Ljudet av tvättmaskin och diskmaskin går i bakgrunden. Även det som vanligt. Jag kastar ett öga ut genom fönstret, i trädgården leker barnen. Tankarna vandrar i väg: rensa lite ogräs borde jag göra … och vad var det nu jag hade tänkt göra till middag? Och sedan tillbaka till förlaget: aprils pappersarbete är ännu inte gjort … och vilka trådar ska vi dra i för att få uppmärksamhet kring boken som kommer i nästa vecka? Den är ju så bra, och vår outtröttlige översättare Håkan har ju lagt ner så mycket arbete.

Och så alla oavslutade projekt: olästa manus, oöversatta böcker, den nya bönboken, John Henry Newman och den heliga Rita … Hur kan man välja ett jobb som är som att behöva färdigställa en oändlig rad av specialarbeten (eller vad det nu heter i den nya gymnasieskolan)? Och likväl så fortsätter idéerna att obönhörligen ploppa upp i huvudet på mig. Och vanmakten förbyts i entusiasm och arbetsiver.

Och ångesten över alla lösa trådar kan man ju alltid blogga om. Men det får gå undan, för barnen kommer snart in igen och då bör jag i alla fall ha påbörjat middagen …