En svensk bönbok och en tysk konstnär

En rolig sak med mitt jobb är att jag ibland på ett oväntat sätt kommer i kontakt med läsare av våra böcker. En spärrvakt sitter och läser en Catholica-bok när jag går för att stämpla min remsa — eller som nu senast: Katolsk bönbok ”recenseras” på en tysk blogg.

Det finns förstås en bakgrundshistoria till detta. Min mamma tillbringade sina tonår på en trevlig liten internatskola på den bayerska landsbygden och fortfarande mer än femtio år senare så träffas klasskamraterna för jubiléer, klassmöten och liknande. Senast hon var nere hade hon med sig Katolsk bönbok och de tyska väninnorna blev lite förbryllande över detta uttryck för traditionell katolsk kultur i det kalla Norden. Till råga på allt är bönboken illustrerad med så kallade Nasaren-bilder och allsköns krusiduller — precis sådan konst som de i sin ungdom ansåg hopplöst förlegad!

Roligt då att en av skolkompisarna, konstnären Waltraud Milazzo, kan uppskatta den arbetade formgivningen och finna något försonade över Nasarenkonsten. Att hon dessutom varje dag ber ur den svenska bönboken är ju helt fantastiskt! En sådan sak värmer mitt förläggarhjärta.

Catholica ger ut bok om nye påven

Efter en veckas nagelbitande är det klart — vi får ge ut den enda (?) boken som fanns om kardinal Bergoglio innan han blev påven Franciskus! Sedan påvevalet expressskriver de båda välkända vatikanjournalisterna Andrea Tornielli och Robert Moynihan var sin bok om påven Franciskus, men vi väljer att satsa på denna bok av Rubin/Ambrogetti som är en nära och personlig intervju med den förste latinamerikanske påven.

Som småföretagare i förlagsbranschen måste man ha många strängar på sin lyra (och har man inte det får man låtsas). Ena stunden packar du paket på lagret och nästa stund skall du förhandla kontrakt. Utmaningen med det är ofta att lyckas förklara att den kristna branschen i Sverige är liten, och den katolska är ännu mindre … och att några sexsiffriga belopp i royalties inte är att vänta. Denna gången gick det vägen. Hurra!

Nu gäller det bara att få den färdig också. Vi hoppas på en tidigt höstutgivning …

Ny vecka och ny bok

Den här veckan börjar bra med uppladdning av två böcker till tryckeriet. Ett omtryck av Till den kristna trons försvar som trots sitt tegelstensomfång blev en försäljningsframgång förra året och en ny bok om Gamla testementet av Scott Hahn: Den trofaste Fadern  — Guds förbundskärlek i Bibeln.

I Den trofaste Fadern har Scott Hahn samma dubbla syfte som han har i det mesta han skriver: Dels att hjälpa icke-så-bibelsprängda katoliker att upptäcka Skriften, och dels att hjälpa andra kristna att upptäcka Katolska Kyrkans bibliska förankring.  Dessutom gör han upp med bilden av ”den gammaltestamentliga guden” som grym och avlägsen och visar istället på honom som en trofast Fader, då som nu.

I början av april kommer den finnas i handeln, så håll utkik!

Bokrean – förlagsmamman spanar och tipsar!

Sedan jag lärde mig läsa har jag varit en bokslukare och därmed också hängiven fyndare på bokrean. I sena tonåren hängde jag till och med på låset när Akademibokhandeln i Nordstan slog upp portarna vid midnatt, till de allra ivrigaste kundernas fromma. Numera orkar jag inte med sån´t, jag får vara glad om jag lyckas storhandla mat en gång i veckan … Men på nätet granskar jag realistorna, inte minst med tanke på barnen. Bilderböcker, faktaböcker, sångböcker och kapitelböcker till mitt härliga barn- och ungdomsbibliotek som jag hoppas att de skall uppskatta lika mycket som jag själv. Och så påfyllning i presentskåpet förstås.

Nu vill jag dela med mig av några reaspaningar:

• Bra seriealbum: Barnen Hedenhös i världsrymden. En härligt tjock samlingsvolym och en svensk klassiker, perfekt att utöka seriehyllan med. Där står just nu nästan bara Asterix och Tintin.
• Sagor: Landet Längesen av Elsa Beskow. Mer för illustrationerna än för själva berättelsen. Trädet som förvandlades till en drake trollband mig som barn. Lite medeltidsinspirerat. Rapunzel. Min sexåriga flicka älskar klassiska prinsessagor. Denna har jag inte läst, men tänker köpa. Bra om barnen inte bara har Disneyversionen av Grimms sagor.
• Kapitelböcker: Kalla mig Paddington. Den underbart brittiska berättelsen om den lille peruanska björnen Paddington som flyttar in i en engelsk medelklassfamilj. Avslutade äventyr i varje kapitel, mycket humor! Mer engelskt: Spöket på Canterville. För lite äldre barn. Själv men älskar jag denna bok. Berättelsen har maffiga ingredienser: spöken, humor, tragedi och en spirande kärlekshistoria. Och ett djupt moraliskt budskap om att söka förlåtelse och att offra sig för den andre.
• Bilderböcker: Olsson pastejer: bra story och fina illustrationer. Rolig och allvarlig på samma gång.  Ellens bok, en underbar bok för en liten flicka. Catarina Kruusvals illustrationer är ljuvliga och Ellen är en härligt egensinnig och varmhjärtad unge.Ingen rövare finns i skogen av Astrid Lindgren Själv har jag svårt att gå förbi dessa särtryck av Astrids sagor med Ilon Wilklands oefterlikneliga illustrationer. Så även om jag har sagosamlingen, så lär detta bli en present till mig.
• Sångbok: Den skimrande barnkammarboken En riktigt matig sångbok. Perfekt present till ett dop eller barnkalas.
• Fakta: Urtidens encyklopedi: Dinosaurier En helt FANTASTISK pop-up bok om dinosaurier. Själv har jag inte sett något liknande, och priset är nästan pinsamt låg för detta konstverk, 69 krononr på AdLibris! Bra present till en dinosaurieintresserad pojke, säg 6-9 år.
•  CD-bok: En julsaga av Charles Dickens. Den blir bra att lyssna på i bilen nästa jul.
• Dessa 11 titlar kostar sammanlagt 777 kronor på AdLibris (och finns förstås att köpa på andra ställen). Helt klart fyndläge.

Benedictus XVI om en påves avgång

Sedan ett dygn tillbaka så handlar det mesta om Benedictus XVI förestående avgång. Och även om beskedet kommit som en chock, så får man vissa ledtrådar när man ser tillbaka på hans pontifikat. Vid två tillfällen har påven gjort sig besväret att besöka helige Celestinus V reliker, en påve som på 1200-talet avgick från sin post. Dessutom lämnade Benedictus XVI överraskande nog sitt pallium, som är ett tecken på hans auktoritet som biskopen av Rom, på Celestinus V grav. Läs mer här.

Jag tänker också att vi finner ledtrådar till avgången i påvens personlighet. Han är inte storslagen på samma sätt som Johannes Paulus den store var. Han anser sig vara en enkel arbetare i Herrens vingård, och när han inte längre kan utföra detta hårda arbete på ett tillfredsställande sätt, så väljer han att så diskret som det bara är möjligt dra sig tillbaka. Det är ett uttryck för hans stora ödmjukhet.

I intervjuboken Peter Seewalds intervjubok Världens Ljus  svarar den helige Fadern på frågor om en påves avgång:

De flesta av fallen (intervjuaren syftar här på övergreppsskandalerna) ligger årtionden tillbaka. Ändå lägger ni särskilt skulden på ert pontifikat. Har ni tänkt dra er tillbaka?

När faran är stor får man inte ta till flykten. Därför är detta inte rätta ögonblicket för att dra sig tillbaka. Just i ett sådant ögonblick måste man stå fast och härda ut i den svåra situationen. Det är min uppfattning. Dra sig tillbaka är något man kan göra i en tid av fred, eller när man helt enkelt inte förmår mera. Men man får inte ta till flykten i farans stund och säga att någon annan får ta över.

Man kan alltså tänka sig en situation då ni skulle anse det lämpligt för påven att träda tillbaka?

Ja. När en påve inser klart att han fysiskt, psykiskt och andligt är ur stånd att sköta de uppdrag som hör till hans ämbete, då har han rätt och under vissa omständigheter också en plikt att träda tillbaka.

Som av en händelse ingår Världens Ljus i vår bokrea i år. För en billig penning kan man nu komma denne påve lite närmare inpå livet. Hans ponitifikat må vara över om lite drygt två veckor, men hans visdom kommer att gödsla Kyrkan en lång tid framöver.

Förlagsmamman vädrar morgonluft

I morgon börjar skolan. Och efter ett långt jullov med massor av kyrkbesök, släktkalas, långfikor, pysselstunder etc. så vädrar bokförläggaren i mig morgonluft. Den i mitt huvud så välordnade vardagen (en vanföreställning, jag vet!) hägrar, då jag med hjälp av goda rutiner skall förverkliga en hel rad av alla de idéer som far runt i mitt huvud …

Efter att det mesta av min tankekapacitet har gått åt julklappsinköp, menyplaneringar och diverse logistik så konkurrerar nu småföretagaren i mig (hur ökar vi lönsamheten? hur når vi fler läsare?) med redaktörsjaget som sprutar fram utgivningsidéer, som för de mesta är sådant jag själv älskar snarare än det kommersiellt gångbara. Men så ju heller aldrig vårt förlag fokuserat på det senare.

Idag har jag satt mig ner med nästa bok av Scott Hahn: ”Den trofaste Fadern”. En crash course för alla dem som bara har en luddig föreställning om Gamla testamentet (dvs. en hel del katoliker :-)) eller för dem som kan en del men behöver överblick och en tolkningsnyckel. Det är en fantastisk bok, och det märks att den handlar om ett av Scott Hahns favoritämnen: förbundsteologin.

Imorgon kör vi igång på riktigt. Och målet är högt satt: det bästa utgivningåret hittills!

Dags att upprätta bokreservat?

Det har väl inte gått någon förbi att klåfingriga kulturarbetare ville plocka bort Tintin från ungdomsavdelningen i Kulturhuset i Stockholm. Själv får jag höra om en bibliotikarie som försöker rädda Anne på Grönkulla undan utgallring från nitiska genusivrare. Att utgallring av böcker som inte överensstämmer med rådande radikalfeministiska normer pågår, får jag bekräftat i webbtidskriften Liv & Rätts eminenta artikelserie om kulturstyrningen på våra bibliotek.

Förutom att försöka bekämpa detta växande åsiktsförtryck tänker jag fortsätta utöka mitt lilla biblioteksreservat här hemma. Med hjälp av min syster (som har lite mer tid än jag att gå på jakt), dammsuger jag biblioteksutförsäljningar och loppisar på guldklimpar till bortgallrade barnböcker. Och hittar jag dubbletter är det bara bra, då kan jag ge dem vidare. Den så beryktade Tintin är varmt välkommen hem till oss, allra helst i slitstarka biblioteksband!

Och till  Anne på Grönkulla, Kulla-Gulla, Laura Ingalls Wilder, Unga kvinnor och Judy i Pappa Långben vill jag bara säga: Kom in! Här får ni stå på prominent plats i hyllan. Och ni kommer inte bara att bli lästa av husets barn. Deras mamma kommer då och då krypa upp i soffan med er och ta del av er strävan att hitta er själva och utbilda er, ge er ut på äventyr och inta er plats i världen. Med förtjusning kommer hon för sjuttioelfte gången läsa om när ni drabbas av den stora kärleken,  gifter er, får barn …

Inte är ni förlegade, dåliga förebilder! Ni må vara födda på 1800-talet eller nu. I USA, Kanada eller Sverige, men ni står mig nära. För vad kan jag mer önska mig av livet här på jorden, än en man att älska och en familj att ta hand om. Och så utrymme att jobba med det jag brinner för — men på familjens villkor. Inte mycket faktiskt. Och det skäms jag inte för.

Virvlagulalöv-dansen

Jag älskade att läsa Elsa Beskows böcker som liten, inte minst för bildernas skull. Och de har etsat sig fast i mitt minne och blivit en självklar referenspunkt. Så när vi var ute i höstskogen häromdagen så såg jag det plötsligt: min lilla flicka dansar virvlagulalöv-dansen! En härlig syn.

”Jag älskar att vara familj!”

Livet är så intensivt, så vissa dagar vill man bara ha hemma och pyssla. Idag var en sådan dag. Långfrukost och städning på förmiddagen. Några timmar i trädgården på eftermiddagen för att rädda in några pelargoner som blivit stående. Vädret var härligt, tillräckligt varmt för att kunna sitta ute och fika. Tänk att en enkel fika tillsammans med man och barn kan ge en sådan förhöjd livskänsla. ”Jag älskar att vara familj!” som Dash säger i filmen Superhjältarna.

 

Och eftersom jag verkligen inte hade lust att lämna tomtgränsen, inte ens för att införskaffa lördagsgodis, bakade barnen och jag chokladbollar. Först var de lite skeptiska till att ha hemgjort godis, men sedan satt de nöjt och mumsade framför brasan. Och jag plockade fram en av mina favoritböcker från barndomen, lite orolig att de skulle tycka den enkla historien var händelsefattig. Men inte —dotterns ögon började lysa av den förtjusande berättelsen om Millly-Molly och hennes familj i en liten idyllisk engelsk by. Kul!

Bokmässan i Frankfurt

En vecka sedan bokmässan i Frankfurt och ännu har jag inte delat med mig av den. Men det tar tid att landa härhemma. Ta sig an tvätthögar, storhandla. Långfika med barnen …

Hursomhelst: Eftersom vi nuförtiden har stora barn som vi inte bara kan ta med oss, så åkte jag för första gången utan maken till Frankfurt. Lite ensamt kändes det inemellan, men man växer ju också av att utmana sig själv. Roligast var kvällen jag spenderade med YOUCAT-förläggare från hela världen, stora och små vid samma bord. I Brasilien har de precis tryckt 500 000 exemplar av ungdomskatekesen!!! Och vi är nöjda med att nästan ha sålt 2000 …

När man är på egen hand på världens största bokmässa så är det lätt att det känns som om man kommer från världens minsta förlag … Men då får man sträcka på dig, ladda med hälsningsfraser på spanska/franska/tyska/italienska/engelska och så på med businesskorna:

Businesskorna på

Och emellan varven får man ta en paus, tänka igenom vad som sagts och ladda om. Varför inte på en Bierstube med med god öl och en flammkuchen? Den skall jag testa att göra hemma någon gång: