I vissa hänseenden är förlagets böcker som mina barn. Konceptionsögonblicket är när idén föds, en bok som vi själva vill förverkliga, en bok vi vill översätta. Sedan den långa processen av tillväxt: har idén livskraft, kan vi ge den tillräckligt med näring? Sedan den jobbiga perioden mot slutet, när allt skall komma på plats och den slutliga stora ansträngningen för att den skall komma ut.
När boken väl är ute så blir jag glad om folk vill titta på den och gärna beundra lite. Titta på omslaget, väga den i handen, ögna igenom baksidestexten. Vill de dessutom lära känna boken på riktigt så sätter de sig ner och läser, och då känns det förstås ännu bättre. Allra bäst är om de uppskattar vad de läser och vill dela med sig av erfarenheten …
Så då förstår ni varför jag blir så glad när jag läser vad Sten-Bertil och Ulf har skrivit. De verkar gilla vår bamsing till bokbebis: Till den kristna trons försvar. Och de tar sig tid att skriva om det. Underbart!
Böcker och stök i förlagsmammans kök 